?frågetecken?livet?lycka?jesus kristus?

Hm. Livet. Vet inte riktigt vad jag ska skriva och vad jag vill komma fram till. Vad är vänskap? Ska inte vänner bry sig, ska inte vänner vara det bästa man har! Är det bara jag som är trögtänkt, för jag förstår mig nämligen inte på livet! Och det måste man väl göra innan man kan kalla sig fullt ut lycklig eller? Jag har så många frågetecken i huvudet så det är äckligt!

Var på en helt underbar gudstjänst härom dagen. Tårarna rann och jag undrade vem är jag och vad är mitt liv? En av guds alla pusselbitar? Jag vet inte vad jag ska tro på! Pastorn sa att man hade två olika vägar att gå i livet, Jesus Kristus väg eller sin egen! Jesus Kristus väg ledde till något större medan den egna vägen ledde till döden. DET ÄR DITT EGET VAL!!! Men hallå vad är det för jävla eget tvingat val. Men sedan så sa han också att de flesta ändå väljer att gå sin egen väg, och då säger jag helt rätt. Hur fan kan det vara fel att gå sin egen väg? Jag hade kunnat acceptera om pastorn hade sagt, antingen så väljer du att gå din egen väg bredvid Jesus Kristus eller en omväg som ändå till slut leder dig till Jesus Kristus. Om det nu är meningen med livet? För hur mycket vi än syndar, hatar det ordet, så finns gud där för oss.

Vad jag vill komma fram till är att om allt detta stämmer, då skäms man ju ihjäl. Känner hur rädslan kommer krypande längs med ryggraden. Jag vill inte göra fel, jag vill hitta mig själv, jag vill förstå mig på meningen med livet!

Jag vill vara säker på att jag är lycklig!

Ärligt talat!

Ärligt talat så vet jag nog inte vad lycka är!! Överhuvud taget, eller jo men nej, arsle! Jag hade ju tänkt att detta skulle bli en genomglad blogg, men vill ändå att ni ska kunna se mitt resonemang. Vet inte riktigt om jag har förklarat ordentligt vem jag är och vad jag gör. Ulrika. 17år. Snart 18 och deprimerad över detta faktum :) Bor med min mamma och mina tre syskon, vår katt. Jag går omvårdnadsprogrammet, sista året, vilket innebär projektarbete. Ett stort sådant på 4 veckor. Ett sådant projektarbete som jag inte har någon lust att starta. Allt jag har gjort är att starta dig min kära blogg(haha kära dagbok haha). Usch!! Så ja, i alla fall, lycka, förstår du kopplingen. Jag ska skriva ett skimrande projektarbete om lycka. Jätte kul, ja jag vet, men inte just nu, inte idag. Lycka är brett, lycka är stort.

Fast när jag skriver allt detta så bildar sig ändå en kämparglöd inom mig. Eller kanske en önskan av kämparglöd som kan sluta i äkta kämparglöd. Och det är ju positivt. Hatar när folk skriver ett och samma ord för ofta i en text, kämparglöd.

Nu ska jag se till att trolla fram en enkät, skriva en projektplan och riva sönder detta ”Risk för att inte nå betyget GODKÄNT” - pappet mentalt.

Aaaa!! Kämparglöd!

Varför inte?

Fråga dej frågan. Varför inte sträva mot lycka? Varför inte vara feminist? Varför inte leva livet? Varför inte? Idag mår jag bra, idag är jag glad! Imorse mådde jag dåligt, imorse var jag sur/ledsen.
Sen så tänkte jag, varför inte vara glad? Det är oftast mycket lättare än vad vi gör det!

Varför inte försöka bli den nya Dalai Lama! :)

Lagom oplanerade handlingar!

Man vaknar, torkar bort dräglet från kudden och helt plötsligt har man skapat en blogg. Okej det var inte helt oplanerat, men jag trodde ändå inte att det skulle vara just denna dagens höjdpunkt. En måndag liksom, hur mycket brukar man få gjort på en måndag.

Lycka?