Hm. Livet. Vet inte riktigt vad jag ska skriva och vad jag vill komma fram till. Vad är vänskap? Ska inte vänner bry sig, ska inte vänner vara det bästa man har! Är det bara jag som är trögtänkt, för jag förstår mig nämligen inte på livet! Och det måste man väl göra innan man kan kalla sig fullt ut lycklig eller? Jag har så många frågetecken i huvudet så det är äckligt!
Var på en helt underbar gudstjänst härom dagen. Tårarna rann och jag undrade vem är jag och vad är mitt liv? En av guds alla pusselbitar? Jag vet inte vad jag ska tro på! Pastorn sa att man hade två olika vägar att gå i livet, Jesus Kristus väg eller sin egen! Jesus Kristus väg ledde till något större medan den egna vägen ledde till döden. DET ÄR DITT EGET VAL!!! Men hallå vad är det för jävla eget tvingat val. Men sedan så sa han också att de flesta ändå väljer att gå sin egen väg, och då säger jag helt rätt. Hur fan kan det vara fel att gå sin egen väg? Jag hade kunnat acceptera om pastorn hade sagt, antingen så väljer du att gå din egen väg bredvid Jesus Kristus eller en omväg som ändå till slut leder dig till Jesus Kristus. Om det nu är meningen med livet? För hur mycket vi än syndar, hatar det ordet, så finns gud där för oss.
Vad jag vill komma fram till är att om allt detta stämmer, då skäms man ju ihjäl. Känner hur rädslan kommer krypande längs med ryggraden. Jag vill inte göra fel, jag vill hitta mig själv, jag vill förstå mig på meningen med livet!
Jag vill vara säker på att jag är lycklig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar