livet traskar
askan består
jag brände och elda
försökte dölja
förstörda bevis
men där i askan
en del av mig ser och minns
det som en gång yrt
en varnande bris
ett par hängande axlar
tecknet på ryggsäckens tyngd
acceptera det som vart
springa med det som är
mirakel har hänt
tillslut
kanske
skuggan inte hinner med
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar