Vet inte om jag blev motiverad till att skriva ett inlägg eller bara nu gör det. Daniel sover och jag sitter här nu för mig själv. Jag gillar att vara själv, oftast. Resan var helt underbar. Nu så här i efterhand förstår jag hur mycket jag bara behövde komma bort. Jag har ganska svårt för att slappna av här hemma i gamla sketna Sverige, som man allt för väl känner till. Skön omväxling på ett nytt ställe.
Jag har ett kryss på handen och där ska det förbli. En påminnelse om att man måste kämpa för den man vill vara och det är jag beredd att göra. Jag vill inte vara ett psykiskt monster som trycker ner, som vrider på sanningen och ger andra skulden för den verklighet jag ser. Ett kryss på vänster handen betyder så mycket mer. Ni måste se mellan mina rader, ord.
Jag älskar dig Daniel!
(Jag är rädd för att skriva inlägg, det här är nog egentligen lite mer än vad jag vill publicera. Men som krysset säger.. Just nu är den här delen också jag, sårbar. Jag är stolt att presentera den. Jag ska påbörja en ny era in my life! En Positiv sådan!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar